Det blev visst lite bloggtorka här, men det har varit fullt upp senaste tiden! Jag tänkte i alla fall dra igenom tävlingen i Tågarp för er som inte vet hur det gick.
Vi åkte hemifrån vid lunch på lördagen och var framme vid 17-tiden i världens finaste stall! Busy fick sova i en stooor och nyhalmad box, hon verkade väldigt nöjd. Vi fick stå med två andra, varav den ena var Dackemyr som tävlar för Åkerbo så vi var ju inte ensamma östgötar. När Busy var promenerad, betad och installerad så åkte vi de två minuterna bort till tävlingsplatsen för att titta på terrängbanan. Den såg väldigt trevlig ut! Den verkade relativt lätt med bra hinder - det var inga gigantiska hinder och inga jätteknixiga saker heller. Det som jag visste direkt skulle kunna ställa till det för oss var de båda vattenhindrena då hon inte är så säker på nya vatten. Och sen var det också en bank man hoppade upp på och sen ner, från nerhoppet var det två språng på båge till ett smalhinder. Smalhinder är inte heller vår starkaste sida.
Busy i sin stora box.
Efter bangången på tävlingsplatsen så åkte vi in till Landskrona för att äta kvällsmat och sen ta kväll. Dagen efter gick vi upp vid 05.30, åt frukost och åkte sen till stallet. Busy verkade ha sovit gott då hon hade halm i både man och svans. Hon fick äta frukost och sen var det dags för knoppning. Jag hade starttid vid 09.30 och vi var färdiga i god tid så det var skönt.
Busy kändes lite stel och spänd på framridningen, men det lossnade lite allt eftersom vi red fram. Strax innan det var min tur att gå in på banan så får jag total blackout och kommer inte ihåg programmet längre en till först rörelsen efter inridningen. Panikartat haffade jag tjejen som red innan mig så fort hon kom utanför banan och hon var supersnäll och drog igenom programmet för mig. Räddare i nöden! Jag kom ihåg programmet och vi gjorde inga missar, men vi kunde absolut göra en bättre uppvisning. Här kommer filmen från dressyren:
Vi belönades i alla fall med 67,620% vilket blev 48,6 straff. Vi laddade sen om till hoppningen. Framhoppningen gick superbra och Busy kändes laddad. Det blåste halvstorm så det var en del hinder på banan som blåste ner, men som tur var inte just när vi hoppade. Vi hade bra flyt med två ner, en grov rivning på hinder nr 3 där vi kom väldigt nära och sen ett pet på hinder nr 5. Men överlag var jag nöjd med rundan och det kändes lätt!
Efter hoppningen fick Busy åka tillbaka till stallet igen, skönt för henne att få slappa lite i en stor box istället för en transport. När hon var omhändertagen så åkte vi tillbaka till tävlingsplatsen för att äta lunch, gå terrängbanan igen och kolla lite på den enstjärniga. Jag skulle starta vid 15.30 så vi hade lite tid att slå ihjäl, det gjorde vi genom att ta en tupplur i bilen - riktigt skönt efter att ha varit i stormblåst hela dagen!
Väl på framridningen till terrängen så märkte jag att Busy visste vad som var på G, men hon var ändå relativt lugn. Hon hoppade bra på alla hinder jag styrde på där, både rakt och snett. Sen ville jag prova hoppa ett större hinder som var som ett smalt bord med små halmbalar på och framför, vi låg jättebra men jag tror att jag inte riktigt gav det stöd som behövdes för det blev stopp. Jag red an igen och då hoppade vi över utan problem. Efter det hoppade jag ett av de mindre hindrena igen så att hon fick avsluta framhoppningen med ett lätt hinder.
Det började närma sig min start så jag gick bort till startområdet. När vi sen galopperade iväg från startfållan så var Busy lite frågande men hon skuttade glatt över första hindret. När vi hade hoppat det så var det som att turbon, terrängtigern och jetmotorn kickade in. Det gick undan, hinder två och tre flög vi över. Vi dundrade vidare till hinder nr 4, som var ett rosa hus med blåa knutar. Vi ligger perfekt, har en bra galopp och precis när jag tror att vi ska hoppa så tvärnitar hon får då kommer hon typ på att "shit, ett ROSA hus!?". Jag fick klamra mig fast för glatta livet för att inta ramla över huvudet på henne. Hmpf. Jag la en volt och kom igen, hon hoppade som ingenting. Vi spurtade upp till hinder 5 och 6, jättefina språng över en soffa och stockoxer.
Efter oxern (bild ovan) så var det full fart ner till ett stort picknickbord som vi fick ett superhärligt språng på. Efter det kom vi till det fruktade vattnet. Jag hade hoppats på att det skulle vara en liten stock ner i vattnet som man bara skulle kunna klämma över henne, men det var en stor och risad kulvert som även den enstjärniga klassen hoppade. Man landade visserligen inte direkt i vattnet, men det förstår ju inte Busy så det blev stopp. Jag red ner i vattnet och red sen an igen, så bestämt jag bara kunde. Hon tänkte hoppa och gjorde nästan det, men sen ångrade hon sig och kravlade sig tillbaka ner från hindret. Tredje gången gillt hoppade hon om än lite tveksamt. Klapp och beröm fick hon när vi galopperade genom vattnet och hoppade stocken upp ur vattnet. När vi hade lämnat vattenhindret så speedades farten upp ordentligt, hinder nr 10 som var nästa var ett litet räcke och det märktes knappt när vi hoppade det. Det var ca 70 m fram till nästa hinder från detta och det var banken. Jag hade noll kontroll på henne nu kändes det som och det gick hiskeligt fort. Jag slet och drog i henne, vilket inte alls är kul, men jag var tvungen att få ner henne i tempo. Jag fick ner henne skapligt, men det gick fortfarande för fort för att vi skulle kunna pricka smalhindret efter banken. Jag hade behövt få ner henne i en riktigt kort arbetsgalopp en bra bit innan banken för att fånga upp henne och få henne att fokusera rätt. Men som sagt, jag lyckades inte. Så efter lite vinglande så smet hon på sidan. Utesluten.
Jag valde att lägga en volt och hoppa hindret ändå för att avsluta på ett bra sätt och det gjorde hon bra också. Här kommer en kort men händelserik film från terrängen (ignorera mammas kommentarer ;)).
Banken och smalhindret kom tyvärr inte med på filmen då mamma inte hann med att förflytta sig.
Självklart är man besviken. Besviken över att få stopp och ännu mer besviken över att inte ens ta sig runt hela banan. Men som jag tidigare nämnt så har jag vuxit så otroligt mycket i att kunna lägga sånt här bakom mig ganska fort. Redan när jag var tillbaka vid transporten för att plocka av grejer och ta hand om Busy så hade den största besvikelsen lagt sig och jag pratade med mamma om hur hon kändes och vad som faktiskt gick bra. I bilen på vägen hem analyserade jag tävlingen i sin helhet och framförallt terrängen. Jag kunde dra slutsatser från mina analyser och funderingar och i hjärtat kändes det bra. Jag tror på min häst, jag vet att hon kan och jag vet att vi kan.
Analys och slutsats kommer i separat inlägg - håll till godo!