Rubriken kan möjligtvis få det att låta som att något allvarligt har hänt, men så är icke fallet. Snarare är det en insikt jag har kommit till och det är även en mening som ganska koncist sammanfattar vad jag har lärt mig de senaste dagarna. Det har gått upp för mig att jag är mer en dressyrryttare än något annat, då jag vill ha allt för mycket kontroll och prydlig ridning - oavsett vad jag än gör. Och som Jill sa: "man kan inte rida snyggt och prydligt som Marcus Ehning när man hoppar banor, om man inte är Marcus Ehning". Huvudet på spiken!
Jag och Busy har alltså varit på en tvådagarsträning, igår och idag, på Nordsjö Gård för Jill. Två väldigt bra och givande träningar!
Igår var det markarbete. Vi jobbade mycket övergångar, skritt & trav, ökad & samlad trav. Vi jobbade även mycket med att flytta dem in och ut från spåret, hela tiden nyansera och förändra arbetet för att aktivera dem och få dem alerta på alla hjälper. När vi la in travbommar så ville Jill att vi skulle få dem att svikta till mer över bommarna; vänta lite mer på steget och vinkla in bakbenen. Det var svårt, det blir antingen för mycket eller för lite tryck i Busy. Men några gånger fick jag till det skapligt och det kändes riktigt bra när hon sviktade till mer ordentligt över bommarna. I galopparbetet jobbade vi med samma saker, nyanser och övergångar. Jill ville ha mer tryck och explosivitet i Busys galopp, för jag satt där och finred i princip och tyckte allt var frid och fröjd. Busy kändes fin och välriden, precis som man vill ha - om man ska in på dressyrbanan...
Vi fick sen rida en liten bana där vi började med travbommarna som låg på ena långsidan, fattade galopp på kortsidan efter dem och hoppade snett igenom på en studs med tre kryss. Red igenom kortsidan och gjorde halt mellan två sockerbitar, rygga 1-2 steg (det fick vi hjälp med då Busy inte har introducerats för ryggning än, note to self: gör det!), fatta galopp från halt (gick sisådär) och rida ner till kortsidan där en liten cavaletti stod och sen hoppa två till i tre serpentinbågar över medellinjen. Tillbaka igen över cavalettin i mitten, bryta av till trav på kortsidan och trava över bommarna, flytta ut till spåret och fatta galopp för att hoppa cavalettin i tre bågar över medellinjen. Sen vända upp på studsen igen och till sist avsluta med halt mellan sockerbitarna.
Jag förstår om ni inte hängde med på den banan, knappt jag gjorde det själv igår. Men vad man fick jobba, det var en väldigt bra kontroll på hur pass bra hästen lyssnade på ens hjälper. Jag och Busy fick göra om några gånger. Vi hade problem med framförallt cavalettin. Men efter att Jill hade studerat mig så kunde hon konstatera att jag visst såg avstånden, problemet var att när jag vet att jag ligger fel på ett hinder så approachar jag det problemet helt fel. Jag flaxar ut med mina skänklar all världens väg, gärna i kombination med att jag slänger mig fram och lämnar Busy till sitt öde. Inte konstigt att det då tar stopp.
Ord och inga visor - HÅLL OM MED SKÄNKLARNA OCH RID! Det är uppenbarligen är ovana jag har att göra såhär och alla vet vi väl hur svårt det är att bryta en vana (eller ovana för den delen). Jag tvingade mig själv att sitta upp lite lätt bakåt, hålla om med skänklarna och rida i en bra galopp till cavalettin. Jag fick nästan bita mig i tungan så svårt var det att tvinga sig till det här VARJE gång. Det var som att hela min kropp skrek: släpp allt du har! Och min hjärna: håll om och rid för allt du har! Eller om det var tvärtom, vet inte så noga men i varje anridning så var det som en strid inom mig. Jättesvårt, men tänk så bra det gick när jag gjorde som jag ville och som Jill sa. Både jag och Busy var lagom möra och trötta både i kropp och knopp efter det passet.
Idag var det banhoppning på schemat. Vi skulle efterlikna det tväling så mycket som möjligt och alltså så började vi med att rida fram så som vi brukar göra på en tävling. Efter en bra bit in i uppvärming så stoppade Jill oss och frågade varför vi såsade runt för (alla gjorde inte det, men jag gjorde det). Hästen ska lyssna på gas och broms, lyssna på sidoflyttande hjälper, vara fram för skänkeln och framförallt vara pigg och alert. Busy var allt förutom de två sista punkterna. Igång igen och galoppera fram i en frisk galopp på långsidan, samla upp och gå in i en liten volt på kortsidan och så fram likadant igen. Det var bättre. Sedan skulle vi börja hoppa fram, precis likadant som på tävling först kryss, sen räcke och sist oxer. Framhoppningen gick bra, jag tänkte på min sits och mina skänklar hela tiden och jag lyckades nästan alla gånger även fast vi inte kom perfekt. Vi fick sen hoppa av hästarna och gå banan, stega upp de relaterade avstånden och tänka ignom hur vi skulle rida. När vi hade gjort det så fick vi delge vår plan för Jill. Tur att Stina har varit på mig de senaste tävlingarna om att jag måste stega och säga hur många språng jag ska rida på, för nu hade ett någorlunda hum om vad jag pysslade med. Jag hade räknat rätt på alla distanser, men det felade på om det var framåt, normalt eller bakåt. Jag skyller på att jag tar för långa kliv, måste lära mig det. Jill verkade tycka att jag hade en bra plan ändå, så det blev jag nog godkänd på i alla fall ;)
Efter bangången blev det en ganska lång skrittpaus för mig och Busy så när det blev vår tur fick vi hoppa fram på räcket två gånger till. Jag fick till helt okej språng båda gångerna. Själva banan gick bra, Busy landade i korsgalopp efter första hindret och det var alldeles för tight för att hinna få ordning på galoppen så jag fortsatte bestämt att rida mot tvåan som gick hur bra som helst, fyra språng lite framåt ner till nummer tre. Kom lite stort på fyran men red fram henne ordentligt till hindret och var ändå snabb att följa med henne i det lite längre språnget. Bra genom kombinationen där jag fick stötta henne lute extra genom en liten smackning, ner på fyra språng på böjt spår till sexan och avslutade suvränt på sju och åtta. Känslan genom hela banan var bra, för jag kände att jag red, jag kände att vi kunde det här och Busy tyckte det var kul att ha sin vanliga ryttare tillbaka. Det kändes bra att vara så bestämd för det gjorde att det kändes lätt. Efter denna runda, som Jill berömde oss för, så fick vi pausa lite innan vi gick på omhoppningen. Jill ville att jag skulle testa lite snävare svängar med Busy och det var jag riktigt taggad på, vi har ju aldrig provat något sånt tidigare. Det var så kul och det gick så bra! Jill tjoade om att jag skulle ha hamnat i topp tre med den ridningen och den rundan. Ett hinder hoppade vi jättesnett och till det sista gjorde vi en supersväng. Vilken egoboost!
Detta var precis vad jag behövde, back to basics och klara direktiv om hur jag ska rida och agera. Jill ger mig inget utrymme att ens tänka tanken på att tveka, det är bara bestämt framåt och över hindret som gäller. En spark i rumpan att plocka fram lite jävlar anamma helt enkelt!
