Nu har vi landat hemma igen efter en härlig helg i Strömsholm! Vi åkte hemifrån vid 06.30 i lördags så det var inte jättetidigt ändå, jag hade starttid 11.04. Resan upp gick bra. Busy står, som alltid, som ett ljus i transporten. Väl framme gick vi för att anmäla och hämta ut våra band. Vår dressyr och hoppning gick på Utnäslöt, där det också var både parkering, uppstallning och sekreteteriat, så det var skönt att ha allt samlat på ett ställe. Busy fick komma ut i god tid och skrittas runt innan jag började rida fram henne. Jag hade superbra känsla på framridningen, hon var lugn och avslappnad och väldigt mjuk.
Vid kortändan av min dressyrbana så var det parkering/camping, nästan ända fram till domarens bil. Så det var både stora lastbilar, husbilar och tält nära banan och jag tänkte att det kanske kunde ställa till det. Men Busy brydde sig inte om det, världsvan som hon är ;)
Trots den uteblivna reaktionen på ovan nämnda ting så kom krutet under hovarna fram när vi red in på banan. Hon var laddad till tänderna men gjorde ett bra program fram till första halten där hon stretade emot handen en aning. Sen skötte hon sig galant igen ända till hörnet innan mellantraven då hon tog galopp där, trots det så gjorde hon en bra mellantrav. Tyvärr hjälpte in det någonting då vi fick en 4:a på hela det momentet. Efte den grova missen så höll hon sig i skinnet och hon avslutade med ett riktigt fint travarbete.
Jag var inte alls nöjd efter avslutad ritt, jag gillar inte känslan när hon är så laddad att jag inte kan "rida" henne, utan får bara försöka hålla henne lugn (och i rätt gångart) genom att bara åka med. Sen så klart så gjorde inte missen det hela bättre heller. Jag vet ju att vi kan så mycket bättre, vi har en högre lägsta nivå.
Men när jag ser filmen såhär i efterhand så ser jag hur jäkla fin hon är och som alltid så ser det mycket bättre ut än det känns.
Medan vi bytte utrusting så skakade jag av mig den besvikna känslan och försökte tänka positivt inför den stundande hoppningen. Jag skulle prova att hoppa henne på babypelham då hon i Åkerbo var väldigt stark i hoppningen. I samråd med Jill så bestämde jag mig för att testa henne på det lite skarpare bettet även i hoppningen (jag rider med det i terrängen). Men för säkerhetsskull så tog vi med det vanliga bettet till framhoppningen också ifall att det inte skulle kännas bra.
Jag började hoppa fram på det lilla krysset. Jag försökte komma intill det, men gång på gång tog vi av stort på det. På fjärde försöket fick vi dock till det. Jag gick över till räcket, hoppade det tre gånger på tre olika höjder och det kändes superbra. Efter det gick jag över till oxern. Första gången på den så blev det lite långt ifrån så jag tog om den igen på samma höjd och kom perfekt (eller ja, nära om man frågar mig, perfekt om man frågar Jill - men jag börjar lära mig;)) och hon hoppade upp sig SÅ fint. Jag tog den en gång till fast lite högre och tog av på samma ställe igen - återigen en fantastisk känsla. Som hon hoppade! Här kände jag mig klar. Stina var på väg att höja oxern ytterligare, men jag tyckte inte det var nödvändigt utan jag var nöjd med de språng vi fått.
Det började bra på ettan, men sen blev det inte en optimal distans till tvåan. Trean gick bra, fyran tittade hon till på så där fick jag vara på henne. Kombinationen gick bra den med, men förhållningen till sexan efter kombinationen kom för sent så vi kom för nära. På de tre sista hindren fick vi till jättebra språng. Trots det kunde jag inte känna mig nöjd, jag var inte tillfreds med min insats under första delen av banan. När jag hade fått muttra av mig lite så kändes det i alla fall bättre. Och trots att det hade gått "så dåligt" så låg jag ändå på en 6:e plats inför terrängen.
Efter att ha tagit hand om Busy så lastade vi in och åkte med hästarna till där de skulle stå uppstallade. Vi valde att inte ha dem på tävlingsplatsen då det är så fruktansvärt dyrt, men Stina hade fixat plats till oss på Bärsta Gård som var en superfin anläggning och det kostade oss bara 200 kr per box. När hästarna var installerade och hade fått mat så åkte vi i till Kolbäck för att äta en sen lunch, innan vi begav oss tillbaka till Strömsholm för att titta på hoppningen.
När vi hade tittat lite på hoppningen och även hunnit med att kika lite bland utställarna så tog vi shuttlen bort till terrängbanan för att gå den ett varv. Terrängbanan var jättefin, välbyggd med riktigt fina men också stora hinder. Den kändes ganska svår då det var flera stora hinder som kom direkt ur sväng. Den första svårigheten var hinder nr 7, det var en rejäl och ganska hög häck som ur sväng bakom ett träd. Hindret blev synligt för hästen när man hade ungefär två-tre språng kvar till det. Nästa svårighet var nästa hinder, det var lite samma sak. Det var en stor låda som kom fort ur sväng, men den hade också ett tillhörande B-hinder som stod i vinkel en bit bort. Efter det följde två lätta hinder innan vattnet kom. Själva hindret som vi skulle hoppa var inte särskilt svårt i sig, men hela vattenhindret var ganska spektaktulärt och dessutom var det en del publik där. Två hinder efter vattnet kom en bank i två steg med en stock vid nedhoppet. Från överkant på stocken ner till backen var det ca 1.20m så det var en bit ner. Efter nedhoppet var det fyra språng till ett smalhinder.
Hinder nr 13, Banken.
Hinder nr 7, Häck.
Hinder nr 11, Vattnet.
När vi hade gått banan så åkte vi bort till Slottsbanan igen för att titta på FEI CIC* hopprov. Man blev lite avundsjuk på dem att de fick hoppa på den fina banan. Men vem vet, näst år är det kanske vi som är där?
När det var klart så åkte vi till hotellet och efter dusch och en sen middag där så somnade vi gott.
Söndagen var en lugn dag för oss då vår klass skulle gå sist av alla under eftermiddagen. Vi åt frukost i lugn och ro innan vi begav oss till stallet för att mocka åt hästarna. Jacob och Jelena gick på promenad med hästarna medan jag och Elin mockade. När stallet var klart åkte vi till Strömsholm för att gå terrängbanan en gång till och även titta på terrängen. Det var ju två H100 klasser, en vanlig och en som endast var öppen för 5-7 åriga hästar och den var den jag och Jelena red. Men den andra klassen inledde terrängdagen redan klockan 11 så då kunde vi titta på dem och se hur de tog sig runt banan. Vi hejade på Madde och Linnea som tävlar för Trossnäs, de brukar bo hos oss när det är fälttävlan här omkring. Madde red till sig en tredjeplats på sin fina Miami, grattis!
Vi hann även med att se några i den tvåsjärniga klassen innan det var dags för oss att åka och hämta hästarna för att vet. checka.
Jelena hade starttis 17.28 och jag hade 17.34, så vi gjorde iordning hästarna samtidigt och red bort till framhoppningen. Jag skrittade fram ca 20-25 min, dels så var jag lite tidig till framridningen och dels så blev starten försenad med ca 10 min. Men det gjorde inget, det var bara bra att jag kunde skritta fram henne så länge med tanke på att hon stått mycket i box med endast några få promenader. Efter framskrittningen så joggade jag runt henne ganska länge i både trav och galopp och efter det fick hon pausa en kort stund till. När jag hade ca 15 min kvar till start så satte jag upp galoppen och väckte upp henne lite, dags att börja hoppa. Det fanns flera olika hinder att hoppa fram på, men det fanns inget litet att börja på som det brukar göra. Jag antar att det var på grund av att vår klass var den lägsta.
Jag valde i alla fall den lägsta kulverten jag kunde hitta och red an mot den, tvärstopp, jag flög av och satte mig på hindret och min väst blåstes upp. Jag fattade inte riktigt vad som hände, men jag tror hon blev lite chockad att börja på ett sånt pass stort hinder direkt. Nina och Pippi befann sig på framhoppningen och kom fram till mig för att hjälpa till. Jag knäppte snabbt upp min nummerlapp och väst då den tryckte så mycket. En tjej som stod bredvid oss vi transporterna hade kommit i mål och hon var snäll och erbjöd mig att låna hennes airbag-väst istället. När jag hade bytt väst så hjälpte Pippi mig upp igen och jag kunde fortsätta. Efter den lilla incidenten så gick det bättre, Busy var med på noterna, om än lite spänd de första gångerna på det hindret som jag flög av på. Jag hoppade flera olika hinder, både rakt och snett och hon kändes riktigt fin.
Så var det vår tur. Jag skrittade in och ut ur startfållan i väntan på att tiden skulle gå. När det var 10 sekunder kvar gick jag in i startfållan och tryckte igång klockan. Oftast kan de stå emot och titta lite på första hindret, men det märktes knappt, hon sög tag i det direkt. Nummer två var en stor oxer och den fick vi ett perfekt språng på. Hinder efter hinder tog hon sig an utan att blinka, även de första två svårigheterna hinder 7 och 8ab gick helt utan problem. När jag kom ner mot vattnet så kom jag på mig själv att fundera på när hon skulle börja stå emot, för det hade jag kallt räknat med. Men Busy galopperade på utan minsta osäkerhet och så fort hon visste vilket hinder hon skulle hoppa så var det bara pang på. Stocken ner i vattnet var inte heller den några som helst problem, oj vad det värmde mitt hjärta! Banken som kom strax efter vattnet tog hon utan problem också och efter nedhoppet hade jag nästan helt långa tyglar men hon var superlydig och gick på smalhindret efter utan problem. Efter hinder 14, det som var efter banken, slängde jag en blick på klockan och insåg att jag bara hade 35 sekunder kvar på två hinder. Jag hade tagit det ganska lugnt i början av banan då jag visste att det var många som ridit för fort och jag ville verkligen inte dra på mig några onödiga tidsstraff, men nu fick jag sätta lite fart och Busy svarade direkt. Hon är så fantastisk, man behöver verkligen aldrig driva för att hon ska öka farten. Man säger bara till en gång och det tar hon direkt och håller det tempot man sätter henne i. Vi klrade tiden med 4 sekunders marginal, perfekt!
Då jag startade bland de sista så blev resultatlistan klar ganska snart och det visade sig att vi hade klättrat upp till en tredjeplats med vår fina terrängrunda! Gissa om jag var glad!? Helt ny terrängbana med stora hinder, knixiga vägar, ett spektaktulärt vattenhinder och hon bara leker sig igenom banan! Min lilla kämpe <3
Gult är fint!