För tre veckor sedan konstaterade vet på kliniken att hon var nästintill ohalt och fick börja skrittas. Till och börja med 20min om dagen som jag sedan har byggt upp till 40min om dagen. Om exakt 1 vecka ska vi på återbesök och se om det är yttligare ngn förbättring och jag hoppas hon kan få börja trava några minuter om dagen. Hon känns pigg och fräsch men man kan inte låta bli att känna efter lite extra efter hälta, svullnad osv. Alltid orolig över att skadan ska förvärras..
Denna väntan och ovissheten gör att man blir tokig, jag längtar så otroligt mycket att få rida, träna och tävla på min fina häst igen, bara att få rida henne helt som vanligt hemma på banan eller i ridhuset hade varit helt underbart.
Jag vet att det kommer ta tid att bygga upp styrkan, kraften i benet och att hon ska muskla på sig igen. Men man kan inte låta bli att längta efter träning och tävling.
När Fia förhoppningsvis blir friskförklarad ska jag göra en väldigt långsiktig plan för att försiktigt bygga upp henne igen, börja från grunden helt enkelt. Man brukar säga att det tar lika lång tid som hästen varit konvalescent tar det minst att bygga upp hästen igen.
Efter måndag vet jag lite mer och då återkommer jag med info.
//Stina
Så fin häst :)
skriven