Att ändå känna sig nöjd

Trots att en tävlingsdag inte går som önskat och att resultatlistan visar rent ut sagt ett skitresultat så är det så skönt att ändå känna sig nöjd. Sista fälttävlan för året är nu över, min förhoppning var att asvluta säsongen med flaggan i topp, så blev det inte riktigt, i alla fall inte resultatmässigt.
 
Om vi börjar med dressyren. Busy kändes helt okej på framridningen, lite spänd men vi var ganska många där inne ett tag på en ganska liten yta inne i ridhuset. Inne på banan sen så fanns det väldigt mycket att titta på; domarbordet, bokstäverna och läktaren. Busy är inte den som är tittig inne på en dressyrbana egentligen, men idag var hon det. Dock var hon verkligen inte ensam om det. Jag tror nästan alla hästar tittade på samma saker, speciellt i skrittdelen. Måste varit något alldeles särskilt med det ridhuset!
Busy gjorde ändå ett väldigt bra program, galoppdelen var allra bäst. Jag fick till bra bågar längs med långsidorna, superbra längningar med tydliga övergångar i galoppen. Vi belönades med 65,95% som gav 51.1 straff och vi fick ett fint omdöme!
 
Hoppbanan var nog den märkligaste bana jag ridit någon gång (jag ska förklara, men det kommer också en film på det lite senare så får ni se vad jag menar). Första hindret var en parallell oxer som kom ganska fort ur sväng från staketet, hinder nr 2 var en trippelbarr. Hinder 3 och 4 var inget lustigt, oxer med 6 språng till ett räcke. Sedan var nr 5 som var en oxer på böj med 5 språng ner till ett räke. Sedan en kombination med oxer in och räcke ut. Efter det kom det skumma med den här banan, hinder nr 8 och 9 var precis samma som 5 och 6. Alltså samma oxer, samma böj med 5 språng, ner till samma räcke men som sista hinder den här gången. Hur underligt är inte det? Fick man inte till det första gången så hade man ju i alla fall ytterligare en chans på sig!
Busy var fin på framhoppningen, hon kändes kvick och alert och gjorde bra språng. In på banan, startsignal, rider an mot första hindret. Jag hittar inte riktigt läget och rider iväg henne i ren panik, vilket resulterar i en kraftig ridning. Ingen kul start på banan, men vi hämtar upp oss och gör resten av banan riktigt bra faktiskt. Vi har ett bra flyt, kommer för det mesta bra på hindrena och Busy är kvick i tassarna. Hon är bara i lite lätt i ett räcke. Bortsett från incidenten på första hindret så kunde jag ändå känna mig nöjd med vår runda.
 
Efter hoppningen hann vi inte göra så mycket annat än att äta lite för att sen gå terrängbanan två gånger. Skönt att starta tidigt och därmed komma hem tidigt, men det var inte så lång tid för Busy att ladda upp igen. Terrängbanan hade väldigt varierade hinder, de första två var väldigt lätta. Sen kom det är bord av en modell större som var lite att bita i, efter det kom första svårigheten som var ett räcke med ett galoppsprång till ett uthopp. Själva räcket var ganska litet men många hästar tyckte att det såg lite skumt ut när marken helt plötsligt försvann så snart efter hindret. Efter det kom ett härligt låd-hinder som gav fina språng, sen kom
en mini trakhener (den var typ 70 cm hög). Det var väldigt blandat med andra ord!
Busy kändes inte superpigg på framridningen, men hon var ändå fin. De tre första hindrena gick superbra sedan kom hinder nr 4, räcket med uthoppet efter. Busy tyckte det såg lite skumt ut, men jag övertygade henne att det skulle gå finfint att hoppa det så det gjorde hon, duktig tjej som fick klapp och beröm! Resten av banan flöt väldigt fint tills vi kom till vattnet. Det var inget svårt vatten egentligen, det var en upphöjd stock och så var det några meter fram till vattnet. Upp ur vattnet och sedan över en stock. Busy var lite misstänksam att hoppa över den första stocken, så där blev det ett stopp. Jag red runt och ner genom vattnet och red sen an igen. Hon hoppade då utan problem. Efter vattenkomplexet så var det en galoppsträcka och mitt i den galoppsträckan så stod ett risat smalhinder, jag hade ett för högt tempo och för dålig inramning så Busy visste inte vart hon skulle och hon smet på sidan. Jag stannade henne framför hindret och visade henne det, sedan la jag en liten volt och red an i en kort galopp med ordentlig inramning. Busy visste vart hon skulle och hoppade hindret lätt som en plätt, klapp och beröm igen! De sista hindrena gick galant och vi gick i mål på tiden 4:04, 34 sekunder över tiden.
 
Detta var en ren skolrunda och Busy har dessutom fått ännu mer rutin i sitt bagage. Busy är ingen häst som stannar för att fortsätta stanna. Hon stannar för att hon inte förstår eller inte har tillräckligt med rutin, men båda anledningarna är ju något som hela tiden kommer bli bättre. Jag tror på min häst.
 

Kommentera inlägget här :