Stall Sjöhagen

Igår red jag ett dressyrpass hemma i ridhuset på Busy. Efter en lång framskrittning så började jag jobba henne i skritten där fokus låg på ett jämt stöd långt fram i handen samt ett aktivt kliv framåt. Hon kändes väldigt bra faktiskt och stundtals så skrittade hon även på bra med aktiva bakben. 

Men sen när jag började trava så tappade jag lite känslan i handen, stödet blir väldigt skört och försvinner lätt. Jag fick en känsla som man nog bäst kan beskriva som att huvudet sitter löst på henne, inte riktigt så illa, men ni kanske förstår vad jag menar. Vid minsta lilla rörelse från mig så följde hennes huvud med och hon händes ganska orolig i stödet. Så då började jag fundera på om det är dags att byta bett? Jag varierar bett ganska mycket ändå tycker jag då jag har olika bett på alla träns. På mitt hemmaträns har jag ett tvådelatbett med fasta ringar, på mitt hoppträns har jag visserligen också ett tvådelat bett med fasta ringar men det som är skillnaden med det är att det har ännu mer böjda skänklar, vilket gör att det ligger mer still i munnen. På terrängtränset har jag ett tvådelat bett med parerständer och på mitt dressyrträns har jag ett rakt bett med fasta ringar.

 

Jag har tyckt att det raka bettet har funkat väldigt bra, men nu har vi kommit in i en period där hon känns allra bäst på de delade betten. Samtidigt så hade jag ju en väldigt bra känsla på henne nere i Flyinge under dressyren. Det är så svårt det där! Ett bett som jag är sugen på att testa är Stübbens Golden Wing.